Spanjorerna insåg i alla fall de rent ekonomiska möjligheterna med kakaon. De iakttog noga hur odlingen och beredningen gick till och anlade egna plantager. 1524 skickade Cortés den första sändningen kakaobönor till Karl V av Spanien. Cortés och hans män hade räknat rätt. Den rostade, malda och efter konstens alla regler tillagade och kryddade kakaon väckte först förundran och sedan förtjusning i moderlandet. Lärda, läkare och präster reste dit för att studera underväxten på plats. Många av resenärerna spred ut de underligaste rykten om den. En Oviedo påstod att man för åtta kakaobönor kunde vinna en dams gunst för en natt och också att aztekernas vana att färga kakaodrycken röd berodde på att de ville suggerera sig att tro att de drack människoblod.

Under ett århundrade började spanjorerna med kakaoodling i områden från Java till Mellanamerika, och inte minst över hela Karibien, från Mexico till Trinidad och Haiti. Sedan dess har kakao odlats i hela den norra delen av Sydamerika samt i Västafrika.

Colmonero de Ledesma gav 1631 ut ett arbete om chokladens egenskaper. Arbetet blev 1600-talets standardverk på området och översattes till flera språk. Den beskrivning han berättar om tycks ha varit grundreceptet för all kakaotillredning i äldre tider - från de gamla toltekernas dagar och långt in på 1800-, 1900-talet - och återges här:

Cacaon och de övriga ingredienserna malas på en sten som indianerna kallar metatl (en hård, eldfast, urholkad sten på tre fötter och med en kavel till). Först rostas alla ingredienserna och torkas väl över eld. Sedan males varje ingrediens för sig, kakaon sist. Däri skall blandas Achiota för färgens skull. Så lägges det siktade pulvret av de olika ingredienserna i kärlet där kakaon är, och det hela blandas med sked. Blandningen rives nu ännu en gång på stenen, under vilken en liten eld uppgjorts. När inte det minsta korn kan urskiljas i blandningen tar man av den nästan flytande massan och formar härav små kakor, som få stelna.

Kakorna upplöstes sedan i vatten och det hela vispades på indianskt manér till en fradgande brygd, varm eller kall. Eftersom allt kakaosmör var kvar i blandningen var den mycket fet.

Sagt om choklad

"Jag kommer också ihåg chokladbullarna - pain au chocolat - som jag brukade köpa just när de kommit ut ur ugnen. De var så varma att jag knappt kunde hålla i dem. Gyllene utanpå. Otåligt sätter jag tänderna i det välsmakande brödet. Och snart inträffar miraklet. I brödets mjuka innandöme möter jag dig, kära choklad. Dold mellan de tunna skikten och nästan helt smält. Tänk så jag njöt av dig när du uppträdde i denna föga värdiga omgivning."
Irene Frain, fransk författarinna

Samarbete