1615 gifte sig Anne av Österrike, äldsta dottern till Filip av Spanien, med Ludvig XIII. Hon var mycket förtjust i choklad och såg till att få med sig spanska recept för att lättare kunna utstå livet vid det franska hovet. En av de första fransmän som drack choklad lär ha varit kardinal du Plessis, Richelieus bror, som fått hemligheten från spanska munkar 1642. Han använde choklad bl.a. som läkemedel mot väderspänningar.

1659 fick en officer, David Chaillou, ensamrätt i Frankrike för tillverkning av choklad och chokladmassa, ett privilegium han behöll i 29 år. Han hade sin butik på Rue de l'Arbre i Paris.

Chokladkopp1659 är även det år då Ludvig XIV, son till Anne av Österrike, friade till den spanska prinsessan Maria Teresia, dotter till Filip IV. Giftermålet skulle garantera den eviga freden mellan Spanien och Frankrike. Maria Teresia älskade choklad och kunde inte tänka sig att vara utan den. I Frankrike utgick alla modeföreteelser från hovet och det antogs därför att chokladen genast skulle bli oerhört efterfrågad överallt. Men det gick trögt att lansera den och hertiginnan av Montpensier berättar t.o.m. att Ludvig XIVs drottning drack sin choklad "i skymundan", som om hon hade ägnat sig åt en hemlig last.

Men kakaons popularitet växte då fransmännen fick egna kakaoplantager på Martinique; det blev en fosterländsk gärning att konsumera kolonins produkter. Chaliou, som öppnat chokladutskänkingsställe vid Rue St. Honoré, såg snart sin rörelse blomstra. På sina ställen trängde chokladen till och med ut kaffet som njutningsmedel och apoteken gjorde glänsande affärer på sin chokladtablettframställning. I Frankrike blev chokladen en favoritdryck men förändrades inte nämnvärt förutom att en del nya kryddor kom till, t.ex. apelsin, muskotnöt, kryddnejlika, anis, mandel och rosenvatten.

Choklad serverades vid alla franska hovmottagningar tills Ludvig XIV 1693 drog in den av sparsamhetsskäl. Hans efterträdare "Regenten" gav ofta audiens vid en kopp choklad. Att få morgonaudiens hos Regenten kallades därför att bli "insläppt till chokladen".

Tidigare än i Frankrike slog chokladen igenom i Holland och England. Man vet av en engelsk Colmenero-upplaga att den dracks mycket i Oxford 1650. Första gången ett chokladhus omnämns i London tycks ha varit år 1657 då en notis dök upp i tidningen Public Advertiser. I den stod det:

I en fransmans hus på Queen's Head Alley, Bishopsgate St., säljs en utsökt västindisk dryck som kallas för choklad. Där kan den immundigas vid alla tider och också köpas till överkomligt pris.

Priset varierade mellan 10 och 15 shilling per halvkilo, vilket kraftigt begränsade antalet människor som hade råd att köpa den.

Ända från början togs en kraftig skatt ut på bönorna. Mot slutet av 1700-talet var skatten på fem shilling och tio pence halvkilot på alla bönor som importerades från länder som inte var brittiska protektorat. Inte förrän 1853 sänktes skatten till två pence per halvkilo på den förädlade råvaran och en penny halvkilot på råvaran. Prissänkningen i kombination med nya tillverkningsmetoder gjorde för första gången choklad tillgänglig för en större allmänhet.

Men Spanien behöll sitt välde över handeln. Bortsett från den franska Martinique-importen kom all kakao till Europa, som bönor eller som färdig massa, via Spanien.

Sagt om choklad

"Matlagning är ett av livets glädjeämnen. Choklad är ett av livets nöjen."
Sara Perry

Samarbete