Columbus broder Bartolommeo hade efter landstigningen i Honduras 1502 noterat att befolkningen använde kakaobönor som betalningsmedel. På 1500- och 1600-talen var kakaobönor det främsta betalningsmedlet i Centralamerika. Guld och silver användes också men var inte gångbart över hela Centralamerika på samma sätt som kakaobönorna.

Kakaobönorna hade ett exakt värde. Alla mindre mellanhavanden reglerades med påsar med räknade kakaobönor. 400 bönor utgjorde en tzontli, 20 tzontli en xiquipilli och 3 xiquipilli en carga, den högsta värdeenheten. En kanin kostade fyra bönor, en kvinna för natten kostade tio bönor, medan en halvhyfsad slav tycks ha varit ett fynd om han bara kostade 100 bönor. Men det måste vara prima bönor och säljaren vägde och klämde på dem innan han bestämde sig för affären.

Det fanns till och med falskmyntare som borrade hål i bönorna, tömde ut innehållet och fyllde skalet med jord. I vissa avlägsnare delar av södra Mexico och Guatemala har kakaomyntet använts ända in på 1900-talet. Detta fick till resultat att endast de rika hade råd att dricka ren xocoatl; för vanliga människor var det som att dricka sina pengar. Däremot drack de den gärna mer eller mindre utdrygad med majsmjöl.

Innan Linné döpte om kakaoträdet var dess latinska namn Amygdalae pecuniariae, penningmandeln. Den italienske reformationskämpen Peter martyren skriver:

O, signade penning som skänker mänskligheten en ljuv och nyttig dryck och bevarar sin ägare för girighetens helvetespest, eftersom den inte kan förvaras länge eller gömmas i jorden!

Sagt om choklad

En adelsman vid Ludvig XIII:s hov skulle ha skändat en hovdams heder. Hon var så förbittrad över detta att hon förgiftade en kopp choklad och gav till honom. Strax innan han dog, tog han henne i sin famn och viskade: "Chokladen skulle ha smakat bättre om det hade varit lite mera socker i den. Giftet ger den en bitter smak. Tänk på det nästa gång ni bjuder en herre på choklad."
Enligt sägen

Samarbete