En liten chokladfabrik såg dagens ljus i Stockholm i början av 1750-talet. Det var troligen den första i sitt slag i Sverige. Enligt Kongl. Commers-Collegii Resolution av den 13 augusti 1751 tillerkändes Capitain Winding rätten att få "tillreda Makron-Gryn och Schoclade, samt fortsätta et Tvålkokeri efter Venediska sättet". Windings privilegier övertogs 1753 av Ludvig Herpel, en annan tvålkokare. Det var tydligen varken chokladen eller makrongrynen Herpel ville åt, han ville helt enkelt köpa ut Winding som konkurrent i tvålkokeribranschen. Hur den Winding-Herpelska chokladtillverkningen gick till vet man inte men säkert var den helt hantverksmässig.

1753 fick vidare Johan Podolin och 1756 Helena Winkelman hallrättsprivilegier på tillverkning av choklad i Stockholm. I Göteborg hade redan 1745 en portugis vid namn Carvalho ansökt hos manufakturkontoret om tillstånd att få söka sin näring med "Winers, Liqueurers och Chocoladers försäljning" samt att slippa tullavgifter för "de rudematerier hwilka till Chocoladers tilwärkande erfordras". Denna Carvalho bodde då ännu i Lissabon men ville tydligen flytta till sin svenskfödda makas hemland. Hans planer på upprättande av en göteborgsk chokladfabrikation tycks emellertid ha gått i stöpet.

En hel kemisk-teknisk fabrik drev tydligen den Johan Öhman i Stockholm som 1795 fick privilegium på tillverkning av Choclade, Lack, Kork. I Stockholms handelsvägvisare 1789 står en person upptagen som Chocolade-Arbetare och efter 1800 tycks chokladframställningen ha kommit igång lite varstans i landet.

Sagt om choklad

"När man vill dricka riktigt god choklad gör man i ordning den kvällen innan i en kaffekanna av fajans och låter den stå. Chokladen koncentreras under natten och detta ger en mycket bättre konsistens. Den gode Guden kan inte rimligtvis bli förnärmad över denna lilla finess, eftersom Han Själv är den allra mest perfekte."
Brillat-Savarin (1755-1826) fick det här receptet på choklad av abbedissan fru d'Arestrel på klostret Visitation i Belley, England.

Samarbete