Vid slutet av förra århundradet jämförde läkarna kakaobönans egenskaper med modersmjölken och en av dem skrev:

Kakao är den mest näringsrika av alla vardagliga drycker. Den är utan tvekan den billigaste mat vi kan finna, eftersom den faktiskt kan kallas både mat och dryck, och kunde vi förmå våra halvsvältande hantverkare och utarbetade fabriksbarn att dricka den istället för den näringslösa dryck som kallas te, så skulle dess näringsrika kvaliteter snart utveckla dem till att se friskare ut och få en mera robust konstitution.

I ett föredrag som hölls för Irländska läkarsällskapet 1877 sade en av medlemmarna, Mr Fausett: "Jag ber högaktningsfullt att få rekommendera kakao som spädbarnsmat, på det att mina yrkesbröder må lägga märke till den, särskilt de som upprätthåller tjänst under fattigvårdslagen och har så stora och vidsträckta möjligheter att pröva dess värde."

Idag när allt ska vara fett- och sockersnålt betraktas choklad som något syndfullt läckert. Kakaobönan i sig är föda nog trots att näringsexperterna påpekar att fettet är mättat. Ännu syndfullare än själva chokladen är faktiskt sockret som tillsätts eftersom till och med bitterchoklad innehåller 2/5 socker.

Chokladens värde som snabb energikälla har länge varit väl känt. Cortés skrev: "En kopp av den här delikata drycken kan få en man att gå en hel dag utan att inta andra näringsämnen." 1830 konsumerade brittiska flottan mer kakao än resten av hela nationen eftersom den portionerades ut varje dag medan den delades ut bara två eller tre gånger i veckan i armén.

Traditionen att äta choklad inom det militära fortsatte under andra världskriget då USA:s regering bad Hersheys att framställa extra energirika chokladkakor för soldaterna.

Men det var inte bara läkarna som förespråkade kakao som välgörande för hälsan. Den franske gastronomen Brillat-Savarin (1775-1826) anmärkte i sin bok Smakens fysiologi: "De personer som regelbundet dricker choklad är de som åtnjuter den jämnaste och mest konstanta hälsan och är minst mottagliga för de oräkneliga sjukdomar som förstör livets nöjen."

Det finns inte så mycket dokumenterat om förhållandet mellan kakao och långt liv. I en bok som gavs ut 1903 fastställs dock: "Att den är näringsrik både för gamla och unga kan vi bevisa med det faktum att den förste engelsmannen som föddes på Jamaica, överste Montague James, levde till en ålder av 104 år, och under de sista trettio åren av sitt liv intog han knappast någon annan föda än kakao och choklad."

Ett annat exempel hittas i The Chronicles of a Dutch Traveller (ca 1720): "För inte så länge sedan dog en rådsherre på Martinique. Han var 100 år gammal och levde i trettio år inte på annat än choklad och lite kex. Ibland åt han soppa men aldrig kött, fisk eller något annat. Ändå var han i så fin form att han vid 85 års ålder kunde sitta upp på sin häst utan stigbyglar."

Aztekerna ansåg att kakao hade olika medicinska egenskaper. De trodde att kakaobönor malda tillsammans med förfäders ben botade diarré. De spanskfödda kvinnmor som levde i Mexico på 1600-talet trodde att kakao mald till en pasta tillsammans med chilipeppar var "bra för magen, och bra mot snuva".

Fast den kanske märkligaste medicinska användningen av choklad var som botemedel mot baksmälla. Natten efter Charles II:s kröning var Samuel Pepys ytterst berusad. Följande dag skrev han i sin dagbok:

Vaknade på morgonen med huvudet i ett beklagansvärt tillstånd genom nattens dryckenskap, som jag verkligen bittert ångrar. Så jag steg upp och gick ut med Mr Creed för att inta vår sedvanliga morgondryck, som han gav mig i form av choklad för att lugna min mage.