Kakaotillredningens hemlighet spreds först till den spanska provinsen Flandern men det var först sedan florentinaren Francesco Carletti på sina resor i Västindien hade lärt sig det nya bruket och lanserat det i Florens, Italien, år 1606 som chokladen spreds i resten av Europa. Det dröjde inte länge förrän de berömda kaffehusen i Venedig och Florens blev lika välkända för sin choklad som de var för sitt kaffe.

I London och Amsterdam fanns snart lika många chokladhus som kaffehus. Den förnäma publiken föredrog chokladhusen där det rådde en bättre ton. Anständiga damer kunde gå dit vilket knappast var möjligt för dem vad gällde kaffehusen. I England började också kaffehusen servera choklad. Två hus i London öppnades särskilt för att sälja den nya drycken - White's Cocoa House, som gränsade till St James's Palace och The Cocoa Tree. Från början blev White's känt som ett ganska syndigt spelnäste men blev senare den första respektabla herrklubben.

The Cocoa Tree på St James Street 64 var oerhört populärt under drottning Annes regering (1665-1714). Det blev till en tillflyktsort för tories och Daniel Defoe skrev i sin Journey Through England: "En whig går inte gärna till The Cocoa Tree... lika lite som en tory vill bli sedd på kaffehusen i St James." I likhet med White's blev det senare också spelhåla och herrklubb och kunde räkna in lord Byron och Edward Gibbon bland sina medlemmar.

"Varm med socker är jocolatte mycket god", skrev Pepys i sin berömda dagbok från Karl II:s tid och hans smak tycks ha delats av de förmögna i England. Konsumtionen steg år för år och endast det höga priset, 25-30 shilling kilot, hindrade kakaon från att bli en folkdryck.