Under de tre första århundradena som choklad dracks i Europa, var den en tjock, besk och ganska oljig dryck. Femtio procent av kakaobönan består av fett och trots att en del av fettet steg upp till ytan och kunde skedas bort, blev merparten ändå kvar. För att motverka detta tillsattes olika mjölprodukter som vetemjöl, havremjöl, arrowrot och till och med malda ekollon och irländsk mosslav.
Tillsättning av andra produkter i kakao hade förbjudits i en lag som togs under George III:s regering. Detta förfaringssätt fortsatte ändå långt in på 1800-talet helt enkelt därför att det fick drycken att smaka bättre. Ätchoklad fanns endast i form av socker- eller mandelkonfekt med chokladtillsats eller praliner.
De chokladkakor som kunde köpas på apoteken, hos sockerbagaren eller kryddkrämaren var avsedda att rivas till kokchoklad. Att få fram en söt och mild ätchoklad som innehåller tillräckligt mycket fett för att kunna formas går inte om man inte har ett separat förråd av kakaosmör. Vid produktion av drickchoklad fungerade det med en massa av rostade och malda kakaobönor men som ätchoklad betraktat var den för rå och grynig. En extra tillsats av kakaosmör skulle göra att chokladen smälte på ett angenämare sätt.
Den fjärde april 1828 fick den holländske kemisten Coenraad van Houten patent på sin metod att pressa kakao med en hydralisk press. Det revolutionerade produktionen av choklad. Pressen kunde ta bort två tredjedelar av fettet, kakaosmöret, och få fram en fast kakliknande substans, kakaopulver, eller kakaoessens som den kallades då. Han upptäckte också att syran i kakao kunde neutraliseras genom att tillsätta pottaska och på så sätt göra kakaon mera lättsmält. Processen används än idag och kallas dutching.
Kakaopressen löste två problem på en gång: att få fram en mer lättsmält och mera lättlagad drickchoklad och att utvinna kakaosmör för ätchokladtillverkning.
Förutsättningarna för en blomstrande chokladindustri hade skapats. Genom att det högre priset lades på lyxprodukten ätchoklad kunde pulverkakaon göras billigare och verkligen bli en hela folkets goda och näringsrika dryck. Efter att i tre århundraden ha varit en exklusiv njutning endast för de rika blev chokladen under 1800-talet i egentlig mening populär i Europa och runt 1900 var den bokstavligen i var mans mun.